söndag 20 mars 2011

Känner mig som ett vandrande spöke. Det går inte att beskriva hur ont det gör. Perfekt hade varit om man hade någon som kunde hålla om en och tycka synd om en. Men nu finns ingen sån, så romantiska komedi - filmer håller mig sällskap.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar